Vad är livserfarenhet?

get a life and a real job.....

voi herregud va naivt.

Ta ett annat exempel:

Person A har jobbat 5 år på Aktiabanken.

Person B har jobbat 6 månader på Hesburger, 1 år på McDonald's, 4 månader i en korvkiosk, 2 månader på en städfirma, 7 månader i närbutikens kassa och 5 månader som väktare; totalt 4 år.

Vem har mer arbetserfarenhet?


Bristen i ditt resonemang är att du tar dig friheten att dela upp livet i saker som ger (mer)erfarenhet och saker som inte ger (ger mindre) erfarenhet. 20-åringen i ditt exempel saknar livserfarenhet av att leva med föräldrarna till han är 21 år, 21-åringen saknar erfarenhet av krig, död m.m. Det handlar om två vitt skilda typer av erfarenheter, men jag anser inte att man kan gå och säga att den ena av dem är mindre värd än den andra.

Enligt min syn så får man livserfarenhet kontinuerligt under hela sitt liv, utan att dessa är förknippade med några specifika händelser. Visst ger en familjmedlems död en viss typ av livserfarenhet, men det är också en livserfarenhet att få uppleva en uppväxt i en familj som inte drabbas av dylika tragedier. Slutsatsen är alltså att den som är äldre har mer livserfarenhet.

Ok, som vanligt tog jag ett dåligt exempel.

Du var en god poäng där, alltså att man samlar ihop sig livserfarenhet under hela sitt liv. Men varför anser äldre(40-90åringar) människor då så svartvitt att de har mera livserfarenhet baserat på vad de har gjort, men jämför sig konstant med yngre och ser ner på dem just för att de är yngre, inte för vad de inte har gjort?

Så vitt jag ser saken är livserfarenhet mer baserad på vad man upplevt, med hur brett perspektiv man lärt sig att se på världen. I mitt exempel menade jag att killen som suttit i sin källare hela livet inte ens vet hur en blå himmel ser ut, ändå har han mer livserfarenhet?

Hur mycket mera lär man sig inlåst i en källare om man är det 2 år eller om man är det 20 år då?

Jag håller med om att man hinner se mera för varje år äldre man blir, men vad om man inte gör det? Om man bara blir äldre utan att vara med om något alls? Det finns sådana människor, det måste väl ändå erkännas?

(Och den som jobbat på mäcken har ju helt klart mera arbetserfarenhet då han lärt sig att justera sig till nya situationer, varit företagare, osv osv. Skulle jag vara person A skulle jag inte gå och fittas med person B. Men nåjoo...som person B skulle jag inte fittas med A heller =)

Min utgångspunkt är att det är omöjligt att inte vara med om något alls. Närmast kommer man väl ett sådant tillstånd om man ligger i koma. Även om någon skulle sitta i den där källaren hela sitt liv så förändras miljön hela tiden. Kläder och möbler slits, håret växer, det föds hela tiden nya tankar och reaktioner till omgivningen osv. Man kan liksom inte befinna sig i ett tillstånd där man inte upplever någonting.

Jag förstår vad du menar med att man skulle lära sig av upplevelser, men jag är rädd för att man i ett sådant tankesätt endast tar i beaktande stora, omvälvande händelser som man lätt kan upptäcka medan de små, nästan osynliga händelserna som sker under en lång tid glöms bort.

När man talar om arbetserfarenhet är det ofta frågan om hur nyttig den är och då är det ju främst med tanke på den fortsatta karriären. En hankeit har mer nytta av Aktiabanken eftersom den framtida karriären ligger inom den branschen, samtidigt som en humanist har mer nytta av Hesburger eftersom den framtida karriären ligger inom den branschen :)

På samma sätt kan man också resonera gällande livserfarenhet. Någon som har erfarenhet av krig och dylikt är säkert mer lämpad för hjälpinsatser i krisområden än någon som levt i källaren, men samtidigt finns det säkert uppgifter som passar den som bott i källaren bättre än den som upplevt ett krig också. Värdet av en viss livserfarenhet kan alltså variera om man utvärderar dessa nytta i ett visst sammanhang, men generellt sett så är båda lika värdefulla.

Och sen har vi ju lagen om avtagande avkastning.

1år städfirma, 1år bank, 1år väktare, 1år bostadsmäklare o 1år jordenruntseglare är nog ganska myckert mer än 5år bank.

Samma sak med typen som sitter hemma. Man kan anta att man lär sig det viktigaste inom den branchen de första par tre åren. Därefter lär han sig inte så mycket mer.

Ober: Precis min point.

Angående att jämföra: Det _måste_ gå att jämföra, eftersom en 27-åring tydligen kan säga åt en 26-åring att han har mera livserfarenhet, även om 27-åringen skulle vara bara en vecka äldre.

Men hur skiljer sig då livserfarenhet från ålder? Jag som trodde att åldern står i passet, livserfarenheten är nåt annat? Eller hade jag helt fel? Är det faktist så att livserfarenhet, till skillnar från arbetserfarenhet inte har något med vare sig liv eller erfarenhet att göra?

Vet att inget är så svartvitt, men eftersom jag har svårt att förstå att vissa människor _i verkligheten_ ser saker så svartvitt vill jag veta varför.

[6]: Jepp, men då talar du om erfarenhet som ska användas till ett visst syfte, inte erfarenhet som har ett eget värde.

[7]:
Sen kan jag inte svara på varför andra människor uttalar sig på ett eller annat sätt. Det måste du fråga dem. Jag kan bara ge min egen syn på livserfarenhet. Det verkar som om det du verkligen vill veta är varför person X och person Y anser att livserfarenhet är något annat än vad du anser den vara, inte vad livserfarenhet är.

Alltså. Samla in hästarna nu och dra ner på tävlandet lite.

Som Dummy säger (i förklädda ordalag): Livserfarenhet är och förblir något subjektivt. Och subjektiva saker går det inte att tävla eller vara bäst i, tranq.

Föreställ dig att du sitter med din vän och tittar på film. Efteråt säger du: guud, så den filmen sög fett. Din vän säger: det gjorde den ju inte alls, den var görbra! Hur tävla i det? Vem är bättre, du eller din kompis? Det är samma sak med livserfarenheter: det finns inget som är objektivt bättre och objektivt sämre i erfarenhetsväg. Det, eftersom förutsättningarna för människor är olika OCH för att en människas livserfarenhet betyder nada och ingenting för andra människor.

Som smillet ser det.

Puss, tomtar!

Livserfarenhet är just det vad det säger: erfarenhet av att ha levt, inte erfarenhet av att ha upplevt specifika saker. Ju längre man lever desto mera "tysta" erfarenheter samlar man på, utan att man själv ens märker det. Kom ihån tyst kunskap eller som det heter på engelska tacit knowledge. Det är sådan kunskap man inte kan direkt överföra till andra eller ta emot av andra. Samma sak gäller för livserfarenhet. Man kan överföra erfarenheter som man fått genom att bygga upp ett affärsimperium och förlorat det och deltagit i krig, dessa är explicita erfarenheter.

Livserfarenhet är att lära sig av det förflutna; en människa som upplevt allt men inte förstått något och således inte kan använda sig av vad hon lärt sig har ingen jäkla erfarenhet alls. Så e de.

För en gångs skull instämmer jag helt med advokaten.

Vi måste skilja på att ha erfarenhet av olika saker (krig, business, kärlek, banktjänster, flera småjobb) från den generella "livserfarenheten" (som filosofisk term, dvs. som tranq antagligen jagar). Den sistnämnda är nog en allmän insamling av erfarenheter, däribland tacit knowledge, som torde gå att mäta med åldern.

Själv skulle jag gärna definiera livserfarenhet som en allmän insikt i livets generella väsen, dvs. vad som händer då man åldras, hur andra människor beter sig och hur man skall bete sig med dem, hur historien ibland upprepar sig, hur klimatet förändras etc etc, typ generella saker. Naturligtvis ingår där specifika saker som krig, busines etc, men dylika upplevelser och "att ha varit med om mycket" är nog erfarenheter som borde enligt mig (filosofiskt och begräppsmässigt) skärskiljas från den allmänna "livserfarenhet".

Anser sålunda att en 30 årig hemmafru har mer "livserfarenhet" än en 29 årig krigsveteran och ex-miljonär samt jordenrunt-resenär, men att denna 29 åring har upplevt mera under sitt liv.

-ingen erfarenhet i världen hjälper ett dåligt medvetande. På samma sätt som inga anabola steroider hjälper en soffpotatis.

-Inget IQ i världen räddar den okänslige. Det är därför det finns så mycket prat om IQ värdet. Ett starkt medvetande har ingenting med IQ att göra. Ett starkt medvetande är nämligen bra på att förnimma och erfara och utnyttja denna erfarenhet. At bolla med symboler är bara ett speö för de flacka. Ett sätt att höja självförtroendet hos dem som livets alla stora njutningar är oåtkomliga. Nämligen de andliga njutningarna. Bortom alla resor, bilar och hus och runda små rumpor.

-Medvetandet måste tränas hela tiden.

-Att ha en massa erfarenhet utan ett tränat medvetande är som att äta bra men sova dåligt.

-En ekonom eller ingenjör kan sannolikt räsa världen runt och erfara lika mycket som en poet erfar på en dagspromenad.

Räsa?

Ok. Men om det är subjektivt, som smilla säger, hur kan det mätas i antal dagar man levt på jorden? Antal sekunder vid liv är ju så objektivt det bara kan bli, eller vad?

Metallis: ja, som att räsa en flaggstång. ;)

metallis: nej, sorry. Räsa är ett svenskt ord som kan användas i meningen "ska vi räsa runt kvarteret?".

På finlandssvenska kanske...tävla?

Schopis, kom ihåg att en ekonom definieras som en person som vet priset på allt men värdet av ingenting.

Jepp, men ekonomer borde enligt mig också vara människor med moral.

Och då menar jag något annant än utilitarismen(dvs kapitalismens och liberalismens moral)som helt neglegerar handlingars motiv.

En handling är enligt utilitaristerna god om den respekterar andras rättigheter som definieras i lag. Eller om den skapar nytta som definieras av kalkyler(mest fördomar och missförstånd och gamla vanor) skapta av samhällsauktoriteter, självständighetsdeklarationer, filosofer odyl).

Mao helt oberoende våra motiv! Vad vi tänker på och har för mål och vad för känslor vi har.

Iskallt bullshit! Har ingenting med riktigt liv att göra. Vi är alla fria så länge vi delatar i ett sjukt omänskligt spel.

Livserfarenhet inom detta är ingen erfarenhet iom att det inte handlar om riktigt liv överhuvudtaget. Kalla det hellre fast spelerfarenhet.

Tranq, jag tror att livserfarenhet ganska exakt kunde definieras som "allt det du saknar".

Till Advocatus: citatet du lånar kommer från Oscar Wilde och det heter att en CYNIKER är en som vet priset på allt men värdet på inget...

ai, jag som trodde att det skulle vara EKONOM. :p

Hursomhelst är hankeiters spegelbild i usligt skick.